Och det är lite synd. Sedan jag fick första pris i Gyllenåsarnas champ har jag känt att jag klarar mig bra på Pollux. Wilma har bara fått stå i ett hörn och ruttna bort. Idag gick jag emot Wilmas spilta och den hängande, ledsna araben viftade upp huvudet och vek öronen framåt. När jag gjorde iordning henne var hon jätteglad och konstigt nog- slickade på mig. (det är hennes sätt att visa att hon tycker om nån). Sedan när jag satt upp rök Wilma iväg. Hon kändes lite stel i början men sedan fick hon mjuka och smidiga rörelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar